Jag vet att du kanske läser det här inlägget och att skriva det är väldigt dumt av mig eftersom att det inte gör det lättare för någon. Men bloggen är mina tankar och upplevelser genom åren så någonstans måste jag kunna skriva av mig och spara det.

Jag vill spola tillbaka tiden och göra om det som varit. Men jag önskar att du hade varit annorlunda. Jag vill börja om från början men det krävs så mycket mer. Ibland hatar jag dig och ibland känner jag tvärtom men jag slutar aldrig tänka på dig. Ibland är jag glad, ibland är jag ledsen. Det är svårt att bläddra till nästa kapitel för det händer alltid någonting som får mig att tänka tillbaka på det som var. Jag försöker och jag vet att jag borde men tänk om... Jag vet inte hur många gånger den tanken går i mitt huvud. Och nästa sekund tänker jag på hur sårad jag faktiskt har blivit. Jag vill inte riskera någonting igen. Jag vill inte ge med mig. Men någonstans i mitt hjärta eller är det bara i huvudet? så får jag känslan att jag bara vill springa fram till dig och ge dig en stor kram - to make everything good again. Jag är för nostalgisk.

Jag har kluddat ner mycket mer än såhär men det blir för privat och personligt för att lägga upp så om du läser det här och vill ha resten så har jag det. Jag tycker att det är din rättighet att få höra allt om du vill.